Brudkronans historia

Kronan och kransen

Ringformade huvudsmycken användes redan i forntiden i nästan alla kulturer, först som prydnader och senare mer symboliskt laddat. Tillsammans med utslaget hår blev det ett jungfrutecken redan hos de germanska folken.

Kronan blev ett kungligt värdighetstecken och därför började man avbilda Gud Fader, Kristus, Maria och helgonen med kronor. Till att börja med var kronan på Marias huvud alltså inte en jungfrusymbol, utan ett drottningtecken. På senare Mariabilder kan man ibland se enbart jungfrukransen i form av ett smalt band med ädelstenar och ibland både krans och krona.

Som smycke är det inte alltid lätt att skilja på krans och krona, inte minst för att det finns så många benämningar på kransen, t.ex. coronet, garland och chapelet.

Högättade kvinnor vid de kontinentala hoven kunde äga ett stort antal kronor och andra juvelbesatta huvudsmycken under 12- och 1300-talen, och de användes förutom för att vara vackra även för att visa sin status och makt.

Brudkronor

De tidigaste uppgifterna om särskilda brudkronor kommer från 1400-talet, även om krona säkerligen har använts tidigare för furstliga brudar eftersom det både var ett ståndstecken och det allra förnämsta huvudsmycket.

Brudkronornas ursprung tror man har kommit ifrån tre lika viktiga delar:

  • Fruktbarhetsmagi med orientaliskt ursprung. Drottningen kröntes med en krans av heliga frukter för att säkra tillkomsten av nya arvingar.
  • Den germanska jungfrukransen
  • Kyrkans förhärligande av Maria

I Sverige var håret en viktigare jungfrusymbol än kronan på 16- och 1700-talen, eftersom en okysk brud kunde bära krona på 16- och 1700-talen, men inte utsläppt hår. De allra flesta brudkronorna är öppna i formen. I enstaka fall förekommer textil, rot eller trä som material i kyrkornas kronor.

I Norge har det förutom kronor av förgyllt silver funnits kronor av försilvrad och förtennad mässing och kronor av metalltråd med pärlor och band som användes av dem som inte hade råd med silverkronan. Okyska brudar och änkor fick inte bära huvudsilver utan hade istället i flera bygder kronor av tyg med glaspärlor och spetsar.

I Finland är de bevarade metallkronorna öppna i formen, medan pärlkronorna ibland har en form som sluts med byglar. Folkliga brudkronor av tyg, stanniol och konstgjorda blommor har haft en stor utbredning.

På många håll i Europa trängde användadet av myrtenkronor undan brudkronorna av ädelmetall under 1800-talet, medan man i Sverige använde både kyrkornas och privata metallkronor och de nya myrtenkronorna man kunde göra hemma. Det betyder att kronor som en del av brudens utsmyckning har varit i bruk i Sverige under en period på minst 400 år i alla samhällsklasser.

Källa: Brudkronor i Linköpings stift av Barbro Hovstadius